Dimma Dimma I meteorologin betyder dimma att luften är så fylld med vattenpartiklar att sikten är mindre än 1 km, om sikten istället är mellan 1 km och 1 mil kallas det för dis. Dimma uppstår när fuktig luft kyls av, den kallas det strålningsdimma eller advektionsdimma. Dimma kan också uppstå när luftens fukthalt ökar, då kallas det frontdimma eller sjörök. Strålningsdimma bildas nattetid över land i klart väder då marken kyls av. Den lättar ofta strax efter soluppgången. Risken för strålningsdimma är stor om det har regnat under dagen, och det sedan klarnar upp till natten. Den är vanligast under sensommaren och hösten. Advektionsdimma bildas när fuktig luft förs ut över en kall land- eller vattenyta. Den hör samman med frisk vind och till skillnad från strålningsdimman täcker den ofta stora områden och kan ligga kvar i flera dygn, t ex efter att en varmfront passerat under våren eller försommaren. Därför är advektionsdimman vanligast till havs i samband med frånlandsvind. Frontdimma kan uppstå när en varmfront passerar och regn faller genom en kallare luftmassa. Dimman rör sig med fronten och ligger sällan kvar någon längre tid. Sjörök bildas då kall luft rör sig ut över vatten med högre temperatur. Avdunstningen från vattenytan mättar luften och "sjön ryker". En typisk situation är när det under höst eller vinter blåser svagt från snötäckt mark ut över öppet vatten.
