Utrustning Flytväst Flytvästen är naturligtvis den viktigaste personliga utrustningen när man är på sjön, och den skall alltid vara på! Det finns olika typer av flytvästar, så när du köper flytväst, tänk efter hur den ska användas och vem som ska ha den på sig. Ta hänsyn till simkunnighet och vattenvana. Köp bara flytvästar som är CE-märkta, oavsett modell. Det finns i huvudsak tre modeller av flytvästar att välja på idag: - Flytplagg 50N (seglarväst) - Räddningsväst 100N - Räddningsväst 150 N. Newton står för hur stor flytkraft västen har i vattnet. Flytplagg 50N är vad som i vardagligt tal kallas för seglar- eller fiskeväst. Det är en modell som passar för den som måste kunna röra sig lätt och smidigt. Flytplagg 50 N ska bara användas av simkunniga personer och inte av barn som väger under 30 kilo. Eftersom seglarvästen inte har någon krage som håller personen rättvänd med näsa och mun ovanför vattnet riskerar en person som exempelvis får bommen i huvudet och faller medvetslös över bord att drunkna i vattnet p.g.a. att personen hamnar med ansiktet nedåt. Man ska alltså veta att hjälp finns nära till hands om man skall använda seglarvästen. Räddningsväst 100N känns igen på att den har en krage och det mesta av flytkraften på framsidan. Det här är flytvästen för barn och personer som inte kan simma. Räddningsvästen vänder en medvetslös person till ryggläge i vattnet. Västen ska ha ordentliga reflexer och visselpipa. Färgen ska vara gul, orange eller röd. Räddningsväst 150N är en uppblåsbar flytväst som är tänkt för situationer när det ställs stora krav på rörlighet och hög säkerhet, exempelvis under kappsegling. Västen är bekväm och praktisk när den inte är uppblåst och liksom räddningsvästen vänder den en medvetslös person till ryggläge i vattnet. Västarna fylls upp av en gaspatron som kan utlösas på olika sätt. Man kan manuellt dra i de röda handtagen för att fylla västen. Den kan också fyllas automatiskt om man faller i vattnet genom att en liten sprint omedelbart löses upp i vattnet som därmed gör att gaspatronen utlöses. Liksom andra räddningsvästar finns reflexer och visselpipa. Räddningsväst 150N har dessutom en lyftögla, som håller för att lyfta en människa som är nedtyngd av blöta kläder. Viktigt att tänka på är dock att man inte skall ha räddningsvästen om man inte är simkunnig och att västen med sin utlösningsanordning kräver noggrann skötsel för att den skall fungera felfritt. Livsele och säkerhetslina Att hålla sig kvar ombord på båten är naturligtvis avgörande ur säkerhetssynpunkt. Då behövs i vissa situationer en säkerhetslina. En sådan kan kopplas till flytvästen eller till en livsele. Säkerhetslinor och livselar ska vara CE-märkta. I sittbrunnen krävs att det finns ordentliga fästen att koppla sig i. För att kunna röra sig säkert uppe på däck i hårt väder behövs en löplina från för till akter på båten. Den gör att man kan vara kopplad hela vägen från aktern till fören utan att behöva koppla om sig på vägen. Det underlättar om man snabbt måste ingripa på fördäck då man slipper koppla om sig på vägen fram. Man skall ha två säkerhetslinor med kraftiga karbinhakar i ändarna. Det är för att man skall kunna förflytta sig genom att växelvis koppla om säkerhetslinorna och då hela tiden vara säkrad. Säkerhetslinorna skall inte vara längre än 0,5 meter, för om man trillar överbord så skall man helst inte hamna helt nere i vattnet utan hänga kvar på sidan av båten Radarreflektor, EPIRB och SART En radarreflektor är av metall och sätts ihop så att många räta vinklar bildas. Det gör att ett annat fartygs radarpulser kommer att reflekteras bättre mot radarreflektor vilket gör att den kommer att synas tydligare på deras radarskärmar. Därmed är ett fartyg med radarreflektor alltså lättare att upptäcka i exempelvis dimma eller hög sjö. Man löper därmed mindre risk att bli påseglad om man har hissat en radarreflektor i masten. En radarreflektor är ganska billig och tar i ihopfällt läge liten plats. Därför är det något som alla fritidsbåtar som planerar att ge sig ut i trafikerade farvatten bör ha med ombord. EPIRB är en förkortning för Emergency Position Indicating Radio Beacon. När den aktiveras, vilket kan ske manuellt eller automatiskt, sänder den en positionssignal till satelliter i närheten som i sin tur sänder nödsignalen vidare till landstationer som kan inleda en räddningsinsats. Det är det kanske bästa hjälpmedlet om man hamnat i sjönöd och det är stora avstånd till land så att man inte kan nå fram med ett nödanrop över radio. De som tar emot nödsignalen får i samma stund den nödställdes exakta position vilket underlättar räddningsinsatsen väldigt mycket. En EPIRB kostar flera tusen kronor och är inget man behöver om man endast fritidsseglar i skärgården eller längs Sveriges kust. Skall man däremot ut på längre seglingar över öppet hav är det absolut något man bör överväga att köpa. SART är en förkortning för Search and Rescue Transponder. När den aktiveras så kommer den att uppfattas på hjälpande fartygs radarskärmar som ett tydligt markerat sträck. Det gör att man blir betydligt lättare att återfinna om det är mörkt, nedsatt sikt eller hög sjö. Även en SART är en ganska dyr investering som inte rekommenderas till vanliga fritidsbåtar, och skall man ut på längre seglingar finns EPIRB som ett alternativ. Nödsignaler Nödsignaler skall man naturligtvis bara använda om man hamnat i verklig sjönöd, och aldrig annars. Det finns i huvudsak tre olika typer av nödsignaler. Det är fallskärmsraketer, handbloss och röksignaler. Fallskärmsraketer skjuter man upp, och de stiger då väldigt högt och lyser starkt. Därför är de i första hand bra för att använda när man vill väcka uppmärksamhet på långt håll. De syns både på dagen och på natten Handblossen tar man fram och använder när räddningen är nära. Man håller dem i handen och visar på så sätt sin exakta position för räddningsenheterna. Handblossen syns relativt bra även på dagen. Röksignalerna är endast till nytta i dagsljus och de kan synas bra från exempelvis flygplan som deltar i sökningarna. Det finns både röksignaler man håller i handen och de som man aktiverar och sedan slänger över bord. De som slängs över bord avger mer och kraftigare rök, och är därför att rekommendera. Hansalina, Hästskoboj, Life-sling Hansalinan är en drygt 20 m lång flytande linan som ligger i en påse. Man använder t.ex. linan för att kasta till någon som fallit över bord och som man på så vis vill kunna dra in till båten. Den som kastar trär först sin hand genom öglan i ena änden av linan och kastar sedan iväg påsen. Linan där i fungerar då som tyngd i kastet och löper ut i luften. Personen i vattnet försöker få tag på linan och trär sin hand genom öglan i andra änden av linan så att personen inte tappar linan när de ombord på båten börjar dra honom eller henne till båten. Att kasta en Hansalina är något man skall träna på så att man vet hur man gör när det verkligen behövs. Efter att man har gjort ett övningskast är det bara att åter packa in linan i påsen, man måste dock vara noga så att den inte riskerar att trassla när man sedan skall kasta den nästa gång. Hansalinan skall alltid finnas lätt tillgänglig i sittbrunnen så att den snabbt kan användas vid en nödsituation. Hästskoboj är den gula eller orangefärgade hästskoformade livbojen som är vanlig på många fritidsbåtar. Om någon faller över bord är den första åtgärden man vidtar att kasta i hästskobojen så nära den nödställda som möjligt. Den hjälper den nödställde att hålla sig flytande medan båten håller på att vända tillbaka. Den gör också att den som ligger i vattnet syns bättre eftersom personen kommer högre upp i vattnet. Den som ligger i vattnet kan trä bojen runt sig så att denne ligger i hästskon och flyter. På det viset orkar man ligga i vattnet mycket längre och man förlorar mindre värme om man kan ligga så still som möjligt. Hästskobojen kan också vara försedd med ljus som aktiveras då de kommer i kontakt med vattnet. Det är naturligtvis något som ökar chansen att hitta den som fallit över bord i mörker, en uppgift som annars blir mycket svår. En modern kombination av hästskobojen och hansalinan är en Life-sling. Den är både en flytande livboj, men också en lyftslinga. Den kastar man på samma sätt som hästskobojen, omedelbart när någon fallit över bord. En Life-sling är fäst i båten i en lång flytande lina vilket gör att ingen ombord behöver stå och hålla i den. När man vänt runt med båten börjar man ta hem i linan som är kopplad till Life-slingen och som den nödställde förhoppningsvis håller fast i eller har lyckats få runt sig. Den stora fördelen med Life-sling är att den fungerar som en lyftsele för att få ombord den nödställde när man fått in denne till sidan av båten. Det kan vara avgörande för att lyckas få ombord en nödställd om denne inte klara att själv klättra upp via badstege eller badplattform. VHF och mobil VHF-radio är det tryggaste och mest effektiva alternativet för att snabbt få hjälp i en nödsituation. Med en VHF-radio kan man när som helst komma i kontakt med sjöräddningscentralen MRCC på nöd- och anropskanalen 16. Ett nödanrop på kanal 16 uppfattas också av båtar och fartyg i närheten som därmed kan assistera. Med en VHF kan man samtala med andra fritidsbåtar utrustade med VHF. Man kan även samtala med lotsbåtar, kustbevakningens fartyg, polisbåtar, sjöräddningskryssare och andra fartyg i yrkestrafik. Samtal kan även kopplas till och från det fasta telefonnätet i land. Ytterligare en fördel är att en VHF kan pejlas. Pejlmottagare finns på många sjöräddningsenheter. Tack vare dessa kan hjälpfartygen lättare ta sig fram till en nödställd även i mörker och dimma. Glöm inte bort att man måste ha både ett certifikat, och ett tillstånd för att få använda en VHF. En väl fungerande mobiltelefon är naturligtvis avgörande för att få hjälp om man inte har en VHF ombord. Se till att hålla batterierna torra och laddade, och förvara telefonen på en plats så att alla vet var den är. En vattentät mobilficka och ett extrabatteri är två enkla åtgärder som gör att mobilen blir ett ännu säkrare sätt för att få tag på hjälp. Tänk också på att batterier som utsätts för kyla och blåst får väsentligt sämre kapacitet. Råkar man i nöd och behöver hjälp, måste man slå 112 och begära "sjöräddningen”. Kom ihåg att man alltid kan ringa 112, även om mobiltelefonen är pinkodsskyddad eller knapplåst. Mobiltelefonsystemen fungerar olika bra i olika delar av skärgårdarna och längs kusterna, och längre ut till havs är kontakten ännu mera osäker. Men även om man inte har kontakt med sitt eget nät kommer man ändå fram till 112 om man har kontakt med ett konkurrerande mobilnät. Eftersom det inte syns på den egna mobilen så skall man alltid försöka ringa 112 om en nödsituation uppstår, även om det ser ut som att man inte har täckning. Trots det kan man inte räkna med samma täckning som för VHF-radion, varför mobiltelefon inte är något alternativ till en VHF om man skall ut på längre seglingar över öppet hav. Livflotte Skall man ut på havet är livflotten ett absolut krav både privat och om man deltar i havskappseglingar. Livflottar finns i många olika storlekar, från 4-mans och upp till 30-mans. Det är anpassade för olika situationer. Exempelvis är det bara oceanflottar som har nödproviant i sin standardutrustning. Man måste veta hur man sjösätter sin flotte och även hur man vänder den rätt om den skulle hamna upp och ned. Det är något man bör träna på i en bassäng. Idag finns även självrätande flottar att köpa . Många överger sin båt i hårt väder och sätter sig i livflotten allt för tidigt. Det är nämligen inte ovanligt att båten hittas flytande efter ovädret. Att gå i livflotten skall man alltså göra först då båten håller på att sjunka och man inte längre har något alternativ. Man är säkrare ombord på båten än i livflotten. Om man skall överge båten och gå i livflotten skall man tänka på att ta sig över så torr som möjligt och försöka få med sig varma kläder, filtar, proviant och framförallt vatten. Det kommer att öka ens chanser att överleva längre tid i flotten i väntan på räddning. Kniv och ficklampa Det låter kanske konstigt att en lätt tillgänglig kniv skall ingå i säkerhetsutrustningen ombord på en båt. Men faktum är att det finns flera situationer då en kniv kan vara ett bra hjälpmedel för att lösa en svår situation ombord. Ett exempel kan vara om skotet ombord på en segelbåt i hårt väder har fastnat då man snabbt behöver släppa på seglet av någon anledning. Då kan sista utvägen vara att snabbt skära loss skotet för att på så sätt släppa ut seglet. Ett annat exempel är om någon i en stressig losskastningssituation ombord fastnar i en förtöjningstamp, då kan den bästa, och kanske enda, lösningen vara att skära av förtöjningstampen för att personen skall komma loss. Därför är det viktigt att ha en kniv nära till hands ombord, och den skall naturligtvis sitta på ett sådant sätt att den inte kan lossna av sig själv och börja åka runt om det t.ex. plötsligt börjar luta. Man bör ha med sig åtminstone en ficklampa i båten när man skall ge sig ut. Den kan användas till att leta efter saker i mörka utrymmen ombord, att lysa med mot andra båtar och även till att sända nödsignalen SOS. Kontrollera med jämna mellanrum att ficklampan fungerar och att batterierna inte har blivit för dåliga. Man skall tänka på att förvara ficklampan så att den inte blir blöt eller går sönder om man exempelvis råkar ut för sämre väder Förbandslåda Det är alltid bra att ha med sig en förbandslåda när man är ute med sin båt. Man vet aldrig när olyckan är framme, och hur långt det då är till hjälp från andra båtar eller från sjöräddningen om man skulle behöva det. Förbandslådans innehåll bör anpassas till besättningens storlek och till vad man kan förvänta sig att råka ut för under sin färd med båten. Man bör dock alltid ha med sig en viss grunduppsättning i förbandslådan så att man klara av att ta hand om enklare skador och olyckor.
