Svensk sjöräddningsorganisation Statlig organisation Rent organisatoriskt är det Sjöfartsverket som är ansvariga för att rädda liv till sjöss. Dessutom är alla statliga och kommunala myndigheter skyldiga att hjälpa till om de har personal eller material att bistå med vid en räddningsinsats. Räddningsinsatserna leds från MRCC (Maritime Rescue Coordination Centre) i Göteborg. MRCC passar ständigt, dvs lyssnar till, anropet ”sweden rescue” på VHF kanal 16.. Till MRCC finns en undercentral knuten, MRSC (Maritime Rescue Sub Centre) Stockholm, de passar på anrop till Stockholm Rescue När ett nödanrop görs svarar MRCC på anropet och börjar då leda räddningsinsatsen. Övriga fartyg som hör nödanropet ska anmäla sig till MRCC och meddela sin position och ur lång tid det tar för dem att komma till den nödställde. Om man har särskilda resurser ombord, så som sjukvårdsutrustning eller brandsläckningsutrustning skall även det meddelas. Det är sedan MRCC som avgör om, och i så fall på vilket sätt man skall delta i räddningsinsatsen. Innan man fått det beslutet från MRCC bör man börja att ta sig mot positionen för nödanropet. Även om man själv tycker att man är långt ifrån, kan man vara den som ligger närmast och då har man sparat värdefull tid genom att redan ha börjat ta sig mot positionen om MRCC meddelar att man skall undsätta den nödställde. SSRS SSRS (Svenska sällskapet för räddning av Skeppsbrutne) Sällskapet bildades 1907 och är en helt ideell och frivillig organisation med ca 33 000 medlemmar och över 1500 räddningsmän på drygt 60 stationer runt Sveriges långa kust. Sällskapet är den enda organisation i Sverige vars huvuduppgift är att rädda liv till sjöss. Sällskapet agerar på nödanrop och på begäran från MRCC. Med sina många stationer med sjödugliga räddningskryssare runt Sveriges kust har SSRS goda möjligheter att snabbt vara på plats vid en olycka. SSRS deltar alltså som en enhet av många i en sjöräddningsoperation. Men är man medlem i SSRS kan man även få hjälp vid mindre brådskande ärenden genom deras "Medlemsservice" som innebär att man kostnadsfritt kan få hjälp vid ex. motorhaverier som inte innebär direkt fara för liv utan kanske enbart beror på att bensinen tagit slut. SSRS får inga bidrag från staten, utan det är tack vare donationer och ideellt arbete, som de får in pengar som gör att de har möjlighet att köpa in mycket sjödugliga räddningskryssare, räddningsbåtar, rescuerunners, mm. Om olyckan är framme Om olyckan är framme är det absolut viktigaste att inte drabbas av panik. Behåll lugnet, värdera situationen och agera därefter. Påkalla hjälp, använd släckutrusning eller börja ösa i tid. Gör hellre för mycket för tidigt, än för lite för sent. Men som sagt, gör det rationellt och inte utan att först ha tänkt igenom åtgärden. Råkar du i en nödsituation till sjöss, finns tre säkerhetsreserver som du bör försöka använda i följande ordning: Först egen utrustning som du har ombord Därefter båtar som finns i närheten och som ett tredje alternativ den organiserade sjöräddningstjänsten Får du exempelvis haveri på din motor och du inte befinner dig i en direkt nödsituation bör du ha med dig verktyg och reservdelar för att kunna åtgärda enklare fel på egen hand. Om det inte går, och du har en VHF ombord, kommer du lätt i kontakt med båtar i närheten genom att ropa upp dem på anropskanal 16. Den båt du kommer i kontakt med kanske kan hjälpa dig med haveriet eller bogsera in dig till närmaste hamn. Innan ni inleder en bogsering bör ni avtala om vilken ersättning den som bogserar vill ha för besväret. Annars kan den som har bogserat kräva en bärgarlön som du inte hade räknat med. Om du varken på egen hand, eller med hjälp av båtar i närheten kan lösa situationen och du börjar driva mot land i dåligt väder med risk för förlisning, så är sista utvägen att anropa sjöräddningen som då kommer till undsättning. Anledningen till att man skall agera i den ordning som nu nämnts är för att inte i onödan belasta sjöräddningen vars hjälp kanske hade behövts än mer på annat håll. Man kan naturligtvis trots det ropa upp sjöräddingen och bara förklara sitt läge, utan att för den skull ropa MAYDAY Nödanropet i praktiken På VHF görs nödanropet på kanal 16, anropet hörs av MRCC och andra båtar som är inom radiohorisonten. Tänk på att tala långsamt och mycket tydligt, även om situationen är stressig. Annars kan det vara svårt för MRCC och övriga båtar att uppfatta alla delar av anropet. Anropet låter så här: MAYDAY MAYDAY MAYDAY Här är Bella Bella Bella MAYDAY Svenska segelbåten Bella, 8 Golf Lima November 3 sjömil öster om Almagrundet Vi har kört på en stock och tar in mycket vatten. Behöver omedelbar assistans. Vi överger båten inom några minuter. Kom Nödanropet i teorin Anropet består alltså av två delar: Först kommer ett nödanrop, det är för att de som lyssnar skall vara beredda på vad som kommer. Därefter kommer själva nödmeddelandet Nödanropet består alltså av Nödsignalen, 3 ggr sedan ”Här är” och därefter Båtens namn 3 ggr Omedelbart därefter, utan att invänta svar, kommer nödmeddelandet: Nödsignalen, 1 gång Typ av båt, båtens namn och dess anropssignal, 1 gång Båtens position Nödlägets art Och vilken hjälp man behöver och övriga upplysningar Viktigt att veta Nödanropet görs på kanal 16 och innan man själv svarar på ett anrop ska man invänta att Sjöräddningscentralen (MRCC) svarar. om de av någon anledning inte svarar, skall andra fritidsbåtar, fartyg eller annan landstation besvara nödanropet. Tänk på att fartyg och landstationer kan höra ditt nödanrop, även om inte du kan höra deras svar. Det absolut viktigaste är att få fram positionen, gör allt du kan för att få fram den om det är svåra förhållanden. Om någon endast hör Mayday och en position så kommer hjälp att skickas till den positionen. Då nödtrafik pågår på kanal 16 är det förbudet för alla andra att använda kanalen tills dess att räddningsinsatsen är avslutad. Det meddelas av räddningsledaren genom utropet ”silence fini” och därmed är det fritt att åter använda kanal 16.
