Olika typer av ankare Det finns många olika typer av ankare. Här kommer en kort redogörelser för de vanligaste: Stockankare - det är det klassiska ankaret som de flesta känner igen. Stockankaret behöver vara relativt tungt för att fungera väl, det i kombination med dess yviga design gör att det blir otympligt ombord. Det är förhållandevis billigt och fungerar väl på de flesta bottnar. Bruce-ankare- används för att förankra borrplattformar i Nordsjön, och i mindre storlek gör det sig även mycket bra ombord på fritidsbåten. Designen gör att ankaret gräver sig ned i ex. dy- eller sandbotten och sätter sig ordentligt. Danforth-ankare - även detta ankare gräver sig ned väl och är hyfsat praktiskt ombord. Dock är flyna, alltså de som skall gräva sig ned i botten, rörliga vilket innebär en viss klämrisk.. CQR- fungerar på samma sätt som Danforth och Bruce genom att det gräver ned sig i botten. Modellen lämpar sig väl för att stuva på kättingrulle i fören. Bruce, Danforth och CQR-ankare är alla så kallade patentankare. Det gör att de alla är ganska dyra. Många plagiat har gjorts och vill man ha äkta vara skall man vara vaksam vid köpet. Dragg och plätt är två ankartyper som lämpar sig när man skall förtöja en mindre båt tillfälligt för exempelvis bad eller lunch. Ankra - landförtöjning När man ankrar för att förtöja vid en brygga eller klippa är det en del att tänka på. Man skall till att börja med försäkra sig om att det inte är ankring förbjuden där man tänkt ankra. Därefter kontrollerar man bottenbeskaffenheten, som helst skall vara lera, sand eller mudder, och inte gärna sten. Allt för att ankaret skall fästa så bra som möjligt. I land fäster man tampen runt ett träd, en sten eller i en bergskil som man slår fast i klippan När man förtöjt bör ankarlinans längd vara minst 3 ggr djupet, och gärna mer, för att dess vinkel mot botten inte skall bli för stor. Blir vinkeln för stor riskerar nämligen ankaret att släppa, och båten stöta mot land och man tvingas förtöja om. När man lagt i ankaret, alltså inte slängt i ankaret, glider man sakta in de sista metrarna. Väl framme vid bryggan eller klippan drar man till i ankarlinan så att farten upphävs och ankaret gräver ned sig ordentligt. Efter förtöjning skall man kontrollera att ankaret sitter ordentligt för natten. Det gör man enklast genom att dra hårt i ankarlinan. Ankra - på svaj När man ankrar på svaj, alltså inte mot land, gäller samma grundförutsättningar som alltid när man ankrar. Men förfarandet är något annorlunda. Man börjar med att gå upp mot vinden, upphäva farten och först då släppa ned ankaret till botten. När ankaret väl tagit i botten låter man båten driva bakåt med vinden, och eventuellt hjälper man till något med motorn. Det är båtens fart bakåt som gör att ankaret gräver ned sig i botten och sitter säkert. När tillräckligt mycket lina löpt ut lägger man fast ankarlinan och ser till att ankaret tagit ordentligt. När man ankrar på svaj skall man tänka på att båten måste kunna rotera ett helt varv utan att stöta i land, en uppgrundning eller andra båtar.
