Sjökort/utmärkningssytem/ Introduktion utmärkningssystem När man navigerar är det inte bara nödvändigt att veta hur de olika sjömärkena ser ut, utan även hur det är tänkt att de ska användas. Därför behöver man alltid ha med ett sjökort när man färdas på sjön. Detta för att kunna se och förstå vad utmärkningen markerar. Utmärkningen i svenska farvatten är efter internationell standard, och uppfyller organisationen IALAs (international association of lighthouse authorities) krav. Region A Sverige tillhör IALA Region A tillsammans med övriga Europa, Australien, Afrika m.fl. De länder som inte tillhör Region A tillhör Region B. Principen för region A är att styrbordsmärkena är gröna och om de är försedda med ett topptecken är det en grön kon. Babordsmärken är röda och om de är försedda med topptecken utgörs detta av en röd cylinder. När vi färdas i farledens huvudrikning, ska vi i region A ha de gröna styrbordsmärkena på vår styrbord sida och de röda babordsmärkena på vår babordssida. I region B är det tvärt om. Där är styrbordsmärkena röda och om de är försedda med ett topptecken är det en röd kon. Babordsmärken är gröna och om de är försedda med topptecken utgörs detta av en grön cylinder. När man färdas i farledens huvudriktning ska man i region B ha de röda styrbordsmärkena på vår styrbordssida och de gröna babordsmärkena på vår babordssida. I båda utmärkningssystemen kombineras prickar och bojar för att märka ut - farleders sidobegränsningar -naturliga och andra hinder såsom friliggande grund och vrak - nya hinder och -andra områden och förhållanden som kan vara av betydelse för navigeringen Utmärkningen ska underlätta och hjälpa till där det anses nödvändigt, men det är inte frågan om några prickade snitzlade banor. Vi förväntas vara tillräckligt duktiga för att utan utmärkning kunna navigera t.ex. över en öppen fjärd.
