Natur och djurskydd Introduktion Med stöd av lagstiftning kan kommuner och myndigheter fatta beslut som begränsar allemansrätten, detta för att skydda djur och natur. Naturreservat är den vanligaste skyddsformen. Det finns också på många håll i skärgårdarna, säl- och fågelskyddsområden. Där är det förbjudet att gå iland eller vistas i närheten under viss tid på året. Det kan också finnas regler om t ex hastighetsbegränsningar, vattenskidåkning och kopplingstvång för hundar på öar. Fågel- och sälskyddsområden Vid fågel- och sälskyddsområden råder landstigningsförbud under viss tid av året, och även förbud att vistas på vattnet inom visst avstånd från stranden. Förbuden märks ut med gula eller röd/gula skyltar i olika utföranden för respektive tidsperiod som förbudet gäller. Andra tider kan förekomma. Skyddsområden enligt Miljöbalken är markerade i båtsportkorten. Upplysningar får man från kommunen eller länsstyrelsen. På de flesta öar längs kusten måste även hunden hållas kopplad under hela sommaren. Det viktigaste skälet till att man har skyddsområden för fåglar och sälar är att de behöver vara ostörda när de häckar. Det som händer är att fåglarna kan uppleva den mänskliga närvaron som ett akut hot, de överger sina ägg i boet och flyr, på bara ett ögonblick kan hela årets häckning vara förstörd. Det är väl värt att tänka på att det absolut inte bara är de stora bullrande motordrivna båtarna som utgör ett hot. Det är minst lika farligt med tystgående mindre båtar eller till och med kanoter och kajaker som tyst kan smyga sig på och överraska häckande fåglar på mycket nära håll. Tillträdesförbud inom fågelskyddsområden beslutas med stöd av 14§ i naturvårdslagen. Överträdelser mot tillträdelseförbudet kan ge up till sex månaders fängelse. Att beträda ett fågelskyddsområde under förbudstiden är och ska betraktas som ett allvarligt brott mot naturvårdslagen. Som regel utdöms böter, mellan 1000 och 5000 kr, men långt mycket värre än bötesbeloppet, är den skada man orsakat.
