Allemansrätt och skyldighet Introduktion Sedan 1994 används begreppet allemansrätt i grundlagen. I regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står "Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten" Men allemansrätten i sig är ingen lag, och dess exakta innehåll definieras inte heller i någon lag. Det kan därför vara svårt att säga exakt vad som gäller i olika situationer. Som så mycket annat handlar Allemansrätten om sunt förnuft, Naturvårdsverket har sammanfattat allemansrätten i orden ”Inte störa - Inte förstöra” Allemansrätten handlar alltså om mer än bara rättigheter, den bygger minst lika mycket på olika skyldigheter, och därför kan vi också kalla den för just allemansskyldighet. Ankring och förtöjning Det är tillåtet att gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte hör till tomt, eller är skyddad med stöd av särskild lagstiftning exempelvis naturskyddsområden. Med tomt, menas i det här sammanhanget, området närmast ett hus. Där de som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus man kan uppehålla sig. Några regler om minsta avstånd finns inte. Det finns inte heller några regler för hur länge man får ligga för ankar på samma plats. Som synes är det frihet under ansvar och det egna omdömet spelar stor roll. För förtöjning brukar man dock tillämpa samma princip som för tältning dvs. något enstaka dygn. Det som får styra vad som anses lämpligt, är även här risken att störa markägaren eller de närboende. Vill man ligga för ankar eller förtöjd någon längre tid vid annans strand behövs markägarens tillåtelse. Det finns inget förbud mot att tillfälligt förtöja eller bada vid en brygga som ligger utanför tomt. En förutsättning för detta är dock att den som äger bryggan inte hindras från att använda den. Det är dock viktigt att påpeka att bryggor och förtöjning vid privata sådana är en känd källa till konflikt och dålig stämning i skärgårdarna. Försök därför, att i möjligaste mån, undvika förtöja vid privat bryggor.
