SJÖLAGEN Sjövärdighet SjöL 1 kap 9 § kräver att fartyg när det hålls i drift ska, vara sjövärdigt. Det ska vara utrustat med nödvändiga anordningar för att förebygga ohälsa och olycksfall, Fartyget ska även vara bemannat på betryggande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt lastat eller barlastat på så vis att säkerheten för fartyg, liv eller gods inte äventyras. Den här paragrafen är grunden till all Sjösäkerhetslagstiftning. Kravet på sjövärdighet gäller både båten och dess utrustning. Paragrafen kräver dessutom att båten ska vara bemannad på ett betryggande sätt. Exempel kan vara att det är fler än en person ombord som kan hantera båten och vet var säkerhetsutrustningen finns och också hur den ska används. Befälhavare SjöL 6 Kap 1 § innebär att Befälhavaren är skyldig att innan resa påbörjas se till att fartyget är sjövärdigt enligt de krav som ställs på sjövärdighet i SjöL. Under resan är befälhavaren fortsatt skyldig att kontrollera att båten är sjövärdig. SjöL förutsätter att varje fartyg har en befälhavare. detta Det gäller även fritidsbåtar. Vem som är befälhavare på en fritidsbåt är inte helt lätt att avgöra, . är Är ägaren till båten ombord räknas oftast den personen som befälhavare. Men det är också tillåtet att överlämna befälhavarskapet till någon annan, som då blir ansvarig för och skyldig att kontrollera sjövärdigheten. SjöL 7 kap 1§ handlar om ansvar. Där står att ägaren till en båt kan bli skyldig att betala skadestånd för eventuell skada som någon i besättningen eller utsedd befälhavare orsakar, det kallas för redaransvar. Redaren har sedan i sin tur rätt att kräva ersättning från den ansvariga. Redaransvaret är en stark anledning till att man minst ska ansvarsförsäkra båten. Skyldigheter vid sjönöd och kollision Om fartyget råkar i sjönöd, innebär SjöL 6 Kap 6 § att befälhavaren är skyldig att göra allt som står i hans eller hennes makt för att rädda de ombordvarande och bevara fartyget och lasten. Samma paragraf säger att befälhavaren inte får lämna sitt fartyg om inte hans eller hennes liv är i allvarlig fara. Dock bör påpekas att ingen svensk fritidsskeppare har dömts för att lämnat sitt fartyg för tidigt. Anträffar befälhavaren någon i sjönöd, är han eller hon skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde. Enda undantaget är om det skulle innebär allvarlig fara för eget fartyg eller besättning. Får befälhavaren kännedom om att någon är i sjönöd eller att någon fara hotar sjötrafiken, är han eller hon också då skyldig att rädda den nödställde eller avvärja faran. Skyldigheten att undsätta nödställd gäller människoliv. Man är ej skyldig att ta hand om fartyg eller annan egendom., det Det kallas för bärgning och då gäller andra regler. SjöL 8 kap 4 § Reglerar reglerar befälhavarens skyldighet att vid sammanstötning med ett annat fartyg lämna det andra fartyget och de ombordvarande där all behövlig och möjlig hjälp Befälhavaren är också skyldig att uppge namn och hemort samt andra nödvändiga kontaktuppgifter. Bristande sjömanskap I SjöL 20 Kap 2 § står att den som brister i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka döms, om inte oaktsamheten är ringa, för vårdslöshet i sjötrafik till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall dömas till är domen fängelse i högst två år. Vårdslöshet i sjötrafik är ett brott som fritidsbåtsägare mycket väl av oaktsamhet kan göra sig skyldiga till. I SjöL 20 Kap 3 § står skrivet att den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms till penningböter. Att vistas på sjön tillsammans med andra sjötrafikanter handlar mycket om att visa hänsyn. Sjöfylleri SjöL 20 Kap 4 § behandlar sjöfylleri, där står: den som framför ett fartyg eller i övrigt på fartyg fullgör uppgift, av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. SjöL 20 Kap 5 § står det vidare: Är är ett brott som avses i 4 §, det vill säga sjöfylleri, att anse som grovt, skall dömas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om 1. Gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, 2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter, eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.
